Lagar och regler
	Marknadsförings- lagen
	Prisinformations- lagen
	Produktsäkerhets- lagen
	Produktansvars- lagen
	Distansavtalslagen
	Konsumentköplagen
	Konsumenttjänst- lagen
	Konsumentkredit- lagen
	Konkurrenslagen
	Köplagen
	PuL, Personuppgifts- lagen
	Avtal
	Patent
	Varumärke
	Upphovsrätt
	Innehåll
	expowera

  

 

Expoweras bokhandel
	Marknadsförings- böcker
	Försäljningsböcker
	Internetböcker
	Chefsböcker
	Starta eget
	Ljudböcker

 

 

 
Dokumentmallarna alla företag behöver, sök på DokuMera
t.ex. inom:
Affärsjuridik
Brandskydd
Budgetering
Kalkylering
Finans
Företagssäkerhet
Försäljning
Marknadsföring Informationssäkerhet Outsourcing
Personal
Privat
Produktsäkerhet Produktutveckling
Redovisning
Skatter
Styrelsearbete  

Begrepp

Det finns ett antal begrepp i konsumentkreditlagen som är viktiga att känna till och som definieras i lagtexten.

• Kreditgivare: den som lämnar krediten eller övertar den ursprungliga kreditgivarens fordran mot kredittagaren.
   
• Kredittagare: den som får en kredit av en någon.
   
• Kontantpris: det belopp varan eller tjänsten kostat om kunden betalat kontant.
   
• Kreditbelopp: den del av kontantpriset som kunden lånar eller får anstånd med.
   
• Kreditkostnad: Det sammanlagda beloppet av de räntor, aviserings- kostnader, uppläggningskostnader och andra tillägg som konsumenten skall betala för krediten.
   
• Effektiv ränta: kreditkostnaden angiven som en årlig ränta. Summan av den ränta och de övriga kostnader som belastar årligen belastar krediten, uttryckt som procent av det lånade beloppet.
   
• Kreditfordran: summan av kreditbeloppet och kreditkostnaden, d v s det totala belopp som skall betalas.

Kreditköp

Med kreditköp menas att det säljande företaget lämnar anstånd med hela eller delar av betalningen antingen. Detta kan vara antingen ett lån från säljaren till konsumenten (jfr. fakturering) eller ett lån hos någon kreditgivare som säljaren har samarbete med.

Ett avtal som innebär en uthyrning där kunden slutligen skall överta varan, är även det att beteckna som ett kreditköp.

Lägg märke till att köp via kreditkort eller via ett lån direkt mellan kunden och en kreditgivare (till exempel en bank) inte är att betrakta som ett kreditköp.

Det säljande företaget kan inte, mot konsumenten, avtala sämre villkor än vad som anges i konsumentkreditlagen.

I lagen sägs också att säljaren skall iaktta god kreditgivningssed och på så sätt ta till vara konsumentens intresse med tillämplig omsorg (§ 5).

Säljaren skall i sin annonsering, skyltning och annan marknadsföring, enligt § 6, lämna information om den effektiva räntan för krediten, kreditkostnaden och kontantpriset. Innan ett kreditavtal sluts skall dessa uppgifter lämnas till konsumenten i skriftlig form.

Ett kreditavtal skall ingås skriftligen och skrivas under av konsumenten, som skall få en kopia av avtalet.

I Konsumentverkets "Riktlinjer för tillämpning av konsumentkreditlagen" sägs tydligt att kreditgivaren skall "försöka medverka till att privatpersoner inte skuldsätter sig på ett sätt som är alltför långtgående med beaktande av deras inkomster och övriga ekonomiska förhållande". Detta innebär att kreditgivaren eller hans ombud (säljaren), skall göra en kreditprövning på kunden om krediten uppgår till minst 1.500 kronor.

Om det gäller små belopp (halvt basbelopp), och säljaren har  tillräcklig kännedom  om köparen, kan säljföretaget själv göra en bedömning av köparens betalningsförmåga.

I vissa fall, särskilt vid större krediter, kan det vara nödvändigt att kontrollera hela hushållets ekonomi.

Det enklaste sättet för det säljande företaget är att i stället för att göra en egen kreditprövning, köpa in tjänsten av ett av de många företag som specialiserar sig på just kreditupplysningar.

Tänk på att vid till exempel skilsmässa eller dödsfall, då en av makarna vill överta hela krediten, måste det göras en förnyad kreditprövning för att säker- ställa att han eller hon klarar av att betala hela krediten själv.

Att konsumenten är kreditvärdig enligt kreditprövningen betyder inte att det säljande företaget måste bevilja krediten. Det hör till god kreditgivningssed att konsumenten i ett sådant fall får reda på skälet till att krediten inte beviljas.
 

Säkerhet

När det gäller större belopp skall kreditgivaren kräva någon form av säkerhet för sin fordran. De vanligaste säkerheterna är:

• Borgen, konsumenten skaffar en eller flera borgensmän.
   
• Pantskrivning av lös egendom, konsumenten lämnar lös egendom i pant för krediten.
   
• Inteckning i fast egendom, den vanligaste säkerheten vid fastighetsköp.
   

Kontantinsats

En kontantinsats som motsvarar minst 20 % av varans kontantpris skall tas ut, med följande undantag

• Försäljningen sker på kontokredit eller annan fortlöpande kredit.
   
• Kreditkostnad utgår inte eller kredittiden understiger 45 dagar.
   
• Försäljningen avser byggnadsmaterial eller teknisk utrustning för fast installation i fastighet, under förutsättning att kontantpriset överstiger halva prisbasbeloppet.
   
• Om en inbytesvara lämnas av köparen, kan denna räknas som hela eller del av kontantinsatsen (till exempel bilhandel).
   

§ 20 i konsumentkreditlagen säger att: "Konsumenten har rätt att betala sin skuld till kreditgivaren före den avtalade förfallodagen"

Konsumenten skall betala ränta och andra avgifter för tiden fram till den i förtid gjorda betalningen.

Kreditgivaren får inte kräva någon ersättning för att skulden betalts i förtid. Om räntan för krediten är bunden för hela eller del av avtalstiden och om kredit- givaren gjort förbehåll för det, har han rätt att för den återstående avtalstiden kräva ränteskillnadsersättning av kredittagaren.
 

Återtagande av varan

Kreditgivaren har under vissa förhållanden rätt att återta varan. Bland annat skall ett förbehåll om rätt till återtagande finnas med i kreditavtalet, kontantpriset är högre än en tiondel av prisbasbeloppet, det skall finnas en fungerande andrahandsmarknad och köparen skall ha misskött de avtalade betalningarna enligt följande citat från konsumentkreditlagen § 21:

• Konsumenten är mer än en månad i dröjsmål med betalning av ett belopp som överstiger 10 % av kreditfordringen.
   
• Konsumenten är mer än en månad i dröjsmål med betalning av ett belopp som överstiger 5 % av kreditfordringen och dröjsmålet avser två eller flera poster som förfallit vid olika tid
• punkter.
   
• Konsumenten är på annat sätt i väsentligt dröjsmål med betalning.
   
• Säkerhet som ställts för krediten har avsevärt försämrats.
   
• Det står klart att konsumenten genom att avvika, skaffa undan egendom
  eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala sin skuld.

Hela konsumentkreditlagen (1992:830) hittar du hos Rixlex.

Om god kreditgivningssed är kan du läsa i  Konsumentverkets" Riktlinjer för tillämpning av konsumentkreditlagen" (KOVFS 2001:4).
 

Anpassad sökning

Anpassad sökning

Upp