Konsumentkreditlagens syfte är att sätta ett regelverk för vad som gäller
när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet säljer varor på kredit
till konsument. Lagen gäller också i de fall du som företagare samarbetar
med något kreditinstitut för att kunna erbjuda kredit eller avbetalning på
de produkter du säljer.
Observera att konsumentkreditlagen gäller om företaget står för eller förmedlar
krediten. Lagen gäller inte om kunden lånat pengar på annat sätt (till
exempel i
bank) för att kunna köpa varan.
Du får, som näringsidkare, inte tillämpa sämre avtalsvillkor än de som
föreskrivs i konsumentkreditlagen. Det står dig givetvis fritt
att erbjuda bättre villkor om det finns anledning till det.
Begrepp
Det finns ett antal begrepp i konsumentkreditlagen som är viktiga
att känna till och som definieras i lagtexten.
- Kreditgivare: den som lämnar krediten eller övertar den
ursprungliga kreditgivarens fordran mot kredittagaren.
- Kredittagare: den som får en kredit av en någon.
- Kontantpris: det belopp varan eller tjänsten kostat om kunden
betalat kontant.
- Kreditbelopp: den del av kontantpriset som kunden lånar eller
får anstånd med.
- Kreditkostnad: Det sammanlagda beloppet av de räntor,
aviserings- kostnader, uppläggningskostnader och andra tillägg som
konsumenten skall betala för krediten.
- Effektiv ränta: kreditkostnaden angiven som en årlig ränta.
Summan av den ränta och de övriga kostnader som belastar årligen belastar krediten,
uttryckt som procent av det lånade beloppet.
- Kreditfordran: summan av kreditbeloppet och kreditkostnaden, d v s det totala belopp som skall betalas.
Kreditköp
Med kreditköp menas att det säljande företaget lämnar anstånd med hela
eller delar av betalningen antingen. Detta kan vara antingen ett lån från
säljaren till konsumenten (jfr. fakturering) eller ett lån hos någon
kreditgivare som säljaren har samarbete med.
Ett avtal som innebär en uthyrning där kunden slutligen skall överta
varan, är även det att beteckna som ett kreditköp.
Lägg märke till att köp via kreditkort eller via ett lån direkt mellan
kunden och en kreditgivare (till exempel en bank) inte är att betrakta som ett
kreditköp.
Det säljande företaget kan inte, mot konsumenten, avtala sämre villkor än
vad som anges i konsumentkreditlagen.
I lagen sägs också att säljaren skall iaktta god kreditgivningssed och på
så sätt ta till vara konsumentens intresse med tillämplig omsorg (§ 5).
Säljaren skall i sin annonsering, skyltning och annan marknadsföring,
enligt § 6, lämna information om den effektiva räntan för krediten,
kreditkostnaden och kontantpriset. Innan ett kreditavtal sluts skall dessa
uppgifter lämnas till konsumenten i skriftlig form.
Ett kreditavtal skall ingås skriftligen och skrivas under av konsumenten,
som skall få en kopia av avtalet.
I Konsumentverkets "Riktlinjer för tillämpning av konsumentkreditlagen"
sägs tydligt att kreditgivaren skall "försöka medverka till att
privatpersoner inte skuldsätter sig på ett sätt som är alltför långtgående
med beaktande av deras inkomster och övriga ekonomiska förhållande". Detta
innebär att kreditgivaren eller hans ombud (säljaren), skall göra en
kreditprövning på kunden om krediten uppgår till minst 1.500 kronor.
Om det gäller små belopp (halvt basbelopp), och säljaren har
tillräcklig kännedom om köparen, kan säljföretaget själv göra en
bedömning av köparens betalningsförmåga.
I vissa fall, särskilt vid större krediter, kan det vara nödvändigt att
kontrollera hela hushållets ekonomi.
Det enklaste sättet för det säljande företaget är att i stället för att
göra en egen kreditprövning, köpa in tjänsten av ett av de många företag som
specialiserar sig på just kreditupplysningar.
Tänk på att vid till exempel skilsmässa eller dödsfall, då en av makarna
vill överta hela krediten, måste det göras en förnyad kreditprövning för att
säker- ställa att han eller hon klarar av att betala hela krediten själv.
Att konsumenten är kreditvärdig enligt kreditprövningen betyder inte att
det säljande företaget måste bevilja krediten. Det hör till god
kreditgivningssed att konsumenten i ett sådant fall får reda på skälet till
att krediten inte beviljas.
Säkerhet
När det gäller större belopp skall kreditgivaren kräva någon form av
säkerhet för sin fordran. De vanligaste säkerheterna är:
- Borgen, konsumenten skaffar en eller flera borgensmän.
- Pantskrivning av lös egendom, konsumenten lämnar lös egendom i
pant för krediten.
- Inteckning i fast egendom, den vanligaste säkerheten vid
fastighetsköp.
Kontantinsats
En kontantinsats som motsvarar minst 20 % av varans kontantpris skall tas
ut, med följande undantag
- Försäljningen sker på kontokredit eller annan fortlöpande kredit.
- Kreditkostnad utgår inte eller kredittiden understiger 45 dagar.
- Försäljningen avser byggnadsmaterial eller teknisk utrustning för fast
installation i fastighet, under förutsättning att kontantpriset
överstiger halva prisbasbeloppet.
- Om en inbytesvara lämnas av köparen, kan denna räknas som hela eller
del av kontantinsatsen (till exempel bilhandel).
§ 20 i konsumentkreditlagen säger att: "Konsumenten har rätt att betala sin skuld till kreditgivaren före den
avtalade förfallodagen"
Konsumenten skall betala ränta och andra avgifter för tiden fram till den i
förtid gjorda betalningen.
Kreditgivaren får inte kräva någon ersättning för att skulden betalts i
förtid. Om räntan för krediten är bunden för hela eller del av avtalstiden
och om kredit- givaren gjort förbehåll för det, har han rätt att för den
återstående avtalstiden kräva ränteskillnadsersättning av kredittagaren.
Återtagande av varan
Kreditgivaren har under vissa förhållanden rätt att återta varan. Bland
annat skall ett förbehåll om rätt till återtagande finnas med i
kreditavtalet, kontantpriset är högre än en tiondel av prisbasbeloppet, det
skall finnas en fungerande andrahandsmarknad och köparen skall ha misskött
de avtalade betalningarna enligt följande citat från konsumentkreditlagen
§ 21:
- Konsumenten är mer än en månad i dröjsmål med betalning av ett belopp
som överstiger 10 % av kreditfordringen.
- Konsumenten är mer än en månad i dröjsmål med betalning av ett belopp
som överstiger 5 % av kreditfordringen och dröjsmålet avser två eller
flera poster som förfallit vid olika tid
- punkter.
- Konsumenten är på annat sätt i väsentligt dröjsmål med betalning.
- Säkerhet som ställts för krediten har avsevärt försämrats.
- Det står klart att konsumenten genom att avvika, skaffa undan
egendom
eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala sin skuld.
Hela
konsumentkreditlagen
(1992:830) hittar du hos Rixlex.
Om god kreditgivningssed är kan du läsa i Konsumentverkets"
Riktlinjer för tillämpning av konsumentkreditlagen"
(KOVFS
2001:4).
Sök på expowera:
eller sök mer information på webben:
|