Miljöbalken
	Hänsynsreglerna
	Naturskydd
	Miljöfarlig verksamhet
	Vatten och jord
	Kemiska produkter
	REACH, EU:s kemikalielagstiftning
	Avfall och producentansvar
	Tillsyn
	Påföljder
	Vem gör vad
	Egenkontroll
	Innehåll
	expowera

  

 

Expoweras bokhandel
	Marknadsförings- böcker
	Försäljningsböcker
	Internetböcker
	Chefsböcker
	Starta eget
	Ljudböcker

 
 

När det gäller miljön är många myndigheter inblandade. Genom sin specialistkompetens svarar de för olika ansvarsområden. De utövar tillsyn och de prövar olika ärenden.

Nedanstående uppställning visar att ett företag kan komma i kontakt med ett flertal myndigheter i det som berör miljön.

Läs mer om tillsyn under egen rubrik.
 

Vem som ansvarar för vad (ur Förordning 1998:900)

Definitioner

operativ tillsyn: sådan tillsyn som utövas direkt gentemot den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd,

tillsynsvägledning: sådan tillsyn som består i utvärdering, uppföljning och samordning av den operativa tillsynen samt stöd och råd till de operativa tillsynsmyndigheterna,

kommunal nämnd: den eller de nämnder som kommunfullmäktige utser att svara för tillsynen enligt miljöbalken.
 

Operativ tillsyn

Myndigheternas ansvar

Kommunala nämnden utövar tillsyn över

1. miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap. miljöbalken, med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd,
2. hanteringen av kemiska produkter enligt 14 kap. miljöbalken, och
3. avfallshanteringen enligt 15 kap. miljöbalken

Den kommunala nämnden utövar inom kommunen därutöver tillsynen över hanteringen av biotekniska organismer enligt 14 kap. miljöbalken.

Statliga myndigheter och de kommunala nämnderna utövar därutöver den operativa tillsynen rörande miljöbalkens tillämpning enligt den fördelning som framgår nedan.
 

Myndigheternas ansvarsområden

Naturvårdsverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning, om annat inte följer nedan.

Arbetsmiljöverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor om

• genteknik enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning, och
• tillstånd att använda bekämpningsmedel enligt förordningen (2000:338) om biocidprodukter eller förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel, i de fall då tillståndsfrågan ska prövas av Arbetsmiljöverket. Förordning (2007:847).

Boverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor som Boverket har reglerat med stöd av förordningen (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer. Förordning (2007:847).

Fiskeriverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor

• som rör fiske och vattenbruk, med undantag för 14 kap. miljöbalken, och
• om genteknik enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2007:847).

Statens jordbruksverk har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning

• i frågor som rör verksamheter, inklusive miljöfarliga verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken, inom jordbruks- och trädgårdsområdet eller som rör djurhållande verksamhet,
• i frågor som rör miljöhänsyn i jordbruket enligt 12 kap. miljöbalken,
• i genteknikfrågor enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning,
• när det gäller 14 kap. miljöbalken, i frågor som Jordbruksverket beslutat om enligt förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel, och
• när det gäller 15 kap. miljöbalken, i frågor om
  -retursystem enligt förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar, och
  -hantering av avfall som i bilaga 2 till avfallsförordningen (2001:1063) beskrivs som avfall från forskning, diagnos, behandling eller förebyggande av djursjukdomar där det på grund av smittfara ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande (avfallstyp 18 02 02*). Förordning (2007:847).

Kemikalieinspektionen har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i

• genteknikfrågor enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning, och
• frågor enligt 14 kap. miljöbalken som rör tillverkning, införsel, utförsel eller annat utsläppande på marknaden av kemiska produkter, varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt, biotekniska organismer samt allmänhetens hantering av sådana produkter eller varor, med undantag för

  a) produkters och varors brandfarliga, oxiderande och explosiva egenskaper,

  b) drivmedel och bränslen,

  c) ämnen som bryter ned ozonskiktet,

  d) batterier, och

  e) fluorerade växthusgaser enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser. Förordning (2007:847).

Livsmedelsverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i

• genteknikfrågor enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning, och
• frågor enligt 14 kap. miljöbalken som rör

  a) material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel, och

  b) nappar. Förordning (2007:847).

Läkemedelsverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i

• genteknikfrågor enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning, och
• frågor enligt förordningen (1977:994) om försäljning och förvaring av vissa flyktiga lösningsmedel m.m., och
• frågor enligt förordningen (1993:1283) om kosmetiska och hygieniska produkter. Förordning (2007:847).

Riksantikvarieämbetet har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor om kulturreservat enligt 7 kap. miljöbalken. Förordning (2007:847).

Statens räddningsverk har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor om

• miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken i de fall frågorna regleras genom lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor och förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, och
• produkters och varors brandfarliga, oxiderande och explosiva egenskaper när det gäller de bestämmelser i 14 kap. miljöbalken som rör tillverkning, införsel, utförsel eller annat utsläppande på marknaden av kemiska produkter och varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt. Förordning (2007:847).

Skogsstyrelsen har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor

• enligt 7 kap. 11 § och 12 kap. 6 § miljöbalken som rör skogsbruk och som omfattas av skogsvårdslagen (1979:429),
• om sådana verksamheter och åtgärder inom skogsbruket som kan påverka miljön i sådana särskilda skyddsområden som avses i 7 kap. 27 § miljöbalken, om verksamheterna inte omfattas av tillsyn enligt någon av punkterna A1-A7, A9-A14, A16 och A17 i bilagan till denna förordning, och
• om genteknik enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2007:847).

Socialstyrelsen har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning

• i frågor enligt 9 kap. miljöbalken om hälsoskydd i bostäder och lokaler m.m. samt smittskyddsfrågor och övriga hälsoskyddsfrågor av hygienisk och medicinsk karaktär,
• när det gäller 14 kap. miljöbalken, i frågor som Socialstyrelsen beslutat om enligt förordningen (2000:338) om biocidprodukter eller förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel, och
• när det gäller 15 kap. miljöbalken, i frågor om hantering av avfall som i bilaga 2 till avfallsförordningen (2001:1063) beskrivs som

  a) avfall från förlossningsavdelningar, diagnos, behandling eller förebyggande av sjukdomar hos människor där det på grund av smittfara ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande (avfallstyp 18 01 03*),

  b) kemikalier som består av eller som innehåller farliga ämnen (avfallstyp 18 01 06*),

  c) cytotoxiska läkemedel och cytostatika (avfallstyp 18 01 08*), och

  d) avfall som utgörs av amalgam från tandvård (avfallstyp 18 01 10*). Förordning (2007:847).

Affärsverket svenska kraftnät har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor om dammsäkerhet enligt 11 kap. miljöbalken. Förordning (2007:847).

Statens strålskyddsinstitut har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor om miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. 6 § miljöbalken i de fall frågorna regleras genom strålskyddslagen (1988:220). Förordning (2007:847).

Länsstyrelsen svarar för tillsynsvägledningen i länet med undantag för den tillsyn som utövas av generalläkaren eller Skogsstyrelsen.

För att förebygga miljöbrott och för att effektivisera hanteringen av dessa, skall länsstyrelsen verka för samarbete mellan polismyndigheter, åklagarmyndigheter och de myndigheter som svarar för den operativa tillsynen enligt miljöbalken. Förordning (2005:1154).
 

Bilaga

Fördelning av ansvar för den operativa tillsynen

Med ansvar för den operativa tillsynen enligt angivna kapitel i miljöbalken, avses även föreskrifter meddelade med stöd av dessa kapitel.

Tillsynsområden betecknade med Ö avser sådana där tillsynsansvaret kan överlåtas till en kommunal nämnd enligt 10 §.

A. Naturvården, m.m.

B. Verksamheter m.m.

C. Försvarets verksamheter (Generalläkaren)

D. Kemiska produkter och biotekniska organismer

I detta avsnitt anges de statliga myndigheter som, förutom den kommunala nämnden, har ansvaret för den operativa tillsynen när det gäller kemiska produkter och biotekniska organismer, indelat i ansvarsområden.

Om två myndigheter har operativt tillsynsansvar, får överenskommelse träffas mellan myndigheterna om hur ansvaret normalt ska fördelas. Båda är dock alltid operativa om så krävs.

D1 Kemikalieinspektionen har ansvar för den operativa tillsynen över tillverkare och andra primärleverantörer som släpper ut kemiska produkter, varor och biotekniska organismer på marknaden med avseende på deras produkter och varor, utom i fråga om

1. varor (material) och produkter enligt D3, D4 och D7,

2. drivmedel och bränslen,

3. ämnen som bryter ned ozonskiktet,

4. batterier, och

5. fluorerade växthusgaser enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser.

D2 Länsstyrelsen har ansvar för den operativa tillsynen i frågor om skydd av den yttre miljön vid hantering av kemiska produkter, varor och biotekniska organismer i miljöfarliga verksamheter enligt B1 utom i fråga om det som anges i D1.

D3 Läkemedelsverket har ansvar för den operativa tillsynen över tillverkare och andra primärleverantörer av kosmetiska och hygieniska produkter.

D4 Livsmedelsverket har ansvar för den operativa tillsynen i fråga om

1. material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel, och

2. nappar.

D5 Sjöfartsverket har ansvar för den operativa tillsynen över utrustning i fartyg som innehåller

1. ämnen som bryter ned ozonskiktet, eller

2. fluorerade växthusgaser enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser.

D6 Arbetsmiljöverket har ansvar för den operativa tillsynen i fråga om sådana tillstånd att använda bekämpningsmedel som krävs enligt förordningen (2000:338) om biocidprodukter eller förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel, i de fall då tillståndsfrågan ska prövas av Arbetsmiljöverket.

D7 Statens räddningsverk har ansvar för den operativa tillsynen över tillverkare och andra primärleverantörer som släpper ut kemiska produkter och varor på marknaden, när det gäller produkternas och varornas brandfarliga, oxiderande och explosiva egenskaper.

E. Avfall och producentansvar

Nedan anges områden inom vilka, förutom den kommunala nämnden, även statlig myndighet har ansvar för den operativa tillsynen.

Om två myndigheter har operativt tillsynsansvar, får överenskommelse träffas mellan myndigheterna om hur ansvaret normalt skall fördelas. Båda är dock alltid operativa om så krävs.

F. Genteknik

 
G. Tillsyn enligt vissa EG-förordningar

 
Sök på expowera:

Anpassad sökning

Anpassad sökning

Upp