|
Det är inte särskilt vanligt att en producent säljer direkt till en
konsument, åtminstone inte då det gäller varor. Tjänster däremot är
vanligare att de säljs direkt, exempelvis tjänster producerade av en frisör,
tandläkare, bilreparatör, advokat.
Genom ny teknologi, t.ex. Internet, kortas många gånger distributions-
kedjan mellan producent och konsument.
Hur når företaget kunden
Vid något tillfälle har företaget gjort ett strategiskt val över hur
kunden ska nås med företagets produkter eller tjänster. I
nulägesanalysen går man igenom om det fortfarande är rätt väg som kunderna
möter produkten eller tjänsten på. Att ändra distributionssätt är normalt
något som tar tid och det vanligaste är väl att man under en längre tid, ett
övergångsskede, använder både det gamla och det nya distributionssättet
samtidigt.
Ta exemplet med glasögon och linser. Förr gick man alltid till sin
optiker, fick ögonen undersökta och köpte därefter glasögonen eller linserna
där. Numera är det många som bara skaffar ett recept hos en optiker och
därefter köper både linser och glasögon direkt av företag över Internet. I
ett sådant fall som detta måste optikern fundera på om hans sätt att möta
kunden är det rätta på sikt, eller om han ska förändra eller komplettera på
något sätt.
Apoteket hade tidigare bara försäljning på apoteken eller via
apoteksombud. Nu går det även att beställa från deras handelsplats på webben
och få varorna hemskickade. Musik, filmer, böcker, programvara, ekonomiska
och juridiska tjänster med mera har funnit nya distributionsvägar genom den
nya teknologin.
Exemplen ovan visar att det under en relativt kort tidsperiod skett en
utveckling över sätten att nå kunden. Därför finns det all anledning att
noga analysera företagets val av distributionssätt.
Vilket eller vilka distributionssätt som ett företag valt styr också
på vilket sätt som marknadsföring och reklam sker.
Vilka faktorer som påverkar ett företag i val av distributionssätt kan
exempelvis vara:
- Varans eller tjänstens beskaffenhet. Om det är en färskvara, om den
tål lagring, är skrymmande, kräver direkt kommunikation mellan personer
etc.
- Vilka volymer som hanteras, orderstorlek.
- Vilken kunskapsöverföring som krävs i säljögonblicket.
- Hur stort återförsäljarnät som önskas.
- Om företaget önskar intensiv distribution (t.ex. så många
detaljister som möjligt ska sälja produkten), selektiv distribution (ett
begränsat antal detaljister får möjlighet att sälja produkten eller
exklusiv distribution (ett fåtal detaljister ges möjligheten att sälja
produkten). Här tänker bl.a. företaget på den image som ska skapas för
företaget och produkten.
- Existerande distributionsvägar i branschen.
Exempel på distributionsvägar
Fysiska produkter, varor
Det normala i en distributionskedja (kallas ibland distributionsapparat),
är att följande parter ingår:
Producenten (tillverkar varan) =>
Transportör =>
Grossist (lagerför och distribuerar) =>
Transportör (där inte grossisten själv levererar) =>
Detaljist (butiken)
Konsumenterna köper och hämtar varorna i en butik, får i vissa fall
varorna hemkörda.
I denna kedja ingår även agenter och mäklare som förmedlar kontakter och
underlättar köp och försäljning. De arbetar för någons räkning och övertar
därför inte äganderätten till godset. Oftast får de ersättning i form av
provision.
Grossister, detaljister eller andra typer av återförsäljare kallas
handelsföretag och de köper och säljer varorna, d.v.s. övertar äganderätten
i respektive handelsled.
De företag som fysiskt transporterar varorna utför naturligtvis en
transporttjänst men det är inte ovanligt att de även kan ansvara för
lagerhållningstjänster, t.ex. ha fryslager.
Det som är beskrivet ovan är den klassiska distributionsvägen mellan en
producent och konsumenterna. För att pressa priserna och bli effektivare, få
mer kontroll i olika led med mera har andra varianter vuxit fram.
Vi kan ta persondatortillverkaren Dell som exempel på en
distributionskedja direkt från producent till konsument (säljer även
direkt till företagare). En konsument beställer varan av Dell via exempelvis
en webbsida på Internet och leveransen sker direkt hem via en transportör.
Denna direktkommunikation, i större skala, mellan producent och konsument
har möjliggjorts tack vare ny teknologi som Internet.
Vissa varor är vanliga att de levereras direkt från producent till
detaljist. Många gånger är det varor av karaktären att de ska vara färska.
Att passera ett grossistlager och den hantering det innebär försämrar varans
kvalitet. Bröd är exempel på detta.
Det är vanligt att en grossist vill ha kontroll över detaljistledet
så att det säljer de varor som grossisten ser som mest lönsamma, t.ex. COOP,
eller att detaljisterna vill få de varor som de önskar sig och vill ha
kontroll över grossistledet, t.ex. ICA-handlarna.
En annan variant på distribution är exempelvis IKEA. Där lagerhållning
och försäljning, sker från samma enhet. Även om ett centrallager finns i
Älmhult. Andra butikskedjor har också samma koncept, t.ex. Elgiganten, OnOff,
Bauhaus, där varor köps direkt till butikskedjan från producenten, levereras
direkt till butiken eller passerar butikkedjans centrallager.
Grossisthandel – partihandel
Tänk om varje livsmedelsaffär hade behövt haft kontakt med respektive
tillverkare av olika varor. Det vore i princip ogörligt. Det är här
grossistens stora styrka ligger. Deras insats i distributionskedjan är
sortimentsfunktionen.
Producenterna har kontakt med, säljer till, ett fåtal grossister. Dessa
grossister för ett sortiment anpassat för en viss butiksform, t.ex.
livsmedelsbutiker, färgbutiker, leksaksbutiker. Vi har som exempel en
livsmedelsgrossist, en färggrossist och en leksaksgrossist.
Beroende på detaljhandlarens sortiment (och olika avtal) handlar han av
en eller flera grossister. En bokhandel är många gånger en kombination med
pappershandel d.v.s. köper in pappersprodukter från en pappersgrossist och
böcker från ett/flera förlag.
Grossistens sortimentsfunktion gör att färre kontakter behöver tas och
att transporter blir effektiva. Men grossistens funktion och fördelarna med
denna minskar ju smalare sortimentet blir. För en specialaffär som bara
säljer ett (eller ett fåtal) företags produkter inklusive service, t.ex. ett
antal modeller av symaskiner, är det oftast bättre och mer effektivt med
direktkontakt producent - detaljist.
Detaljhandel
Detaljhandel, d.v.s. försäljningen till konsumenten kan ske på olika
sätt. Det vanligaste är genom en butik. Den kan vara en stormarknad med ett
stort och brett sortiment (men inte så djupt) till en specialbutik med smalt
och djupt sortiment.
Detaljhandel kan också bedrivas via hemförsäljning, automater, torg- och
marknadshandel, gårdsbutiker, postorder, internethandel.
Produkter som är relativt enkla och konkreta, där det är lätt för
konsumenten att veta vad han får, tar nu ofta beställningsvägen över
Internet. Böcker, filmer, musik med mera från exempelvis
”internetbokhandlare” med flera, tar distributionsvägen rakt ned i postlådan
eller till hårddisken på en PC.
Tjänster
Tjänster är många gånger förknippat med att en person utför något åt en
annan. Det är därför som de flesta tjänster så att säga distribueras d.v.s.
utförs direkt mellan utförare och köpare. Snickaren och målaren bokas och
utför sedan arbetet direkt hos kunden. Du går in på en restaurang och
beställer och får maten tillagad direkt.
Naturligtvis finns det ”tjänsteförmedlare”. En resebutik, fysiskt i en
butik eller via exempelvis Internet, är en sådan. En entreprenör kan via ett
antal tjänsteutförare producera en ”total” tjänst.
Många tjänster utförs också ”elektroniskt” via olika system. Telefoni,
internet, GPS, bankbetalningar med mera är exempel på detta.
Många gånger är det svårt att veta vad som är tjänst och vad som är
produkt. Företag ”kopplar” tjänster till sin produkt och därför är mycket
som säljs en kombination av en fysisk produkt och en tjänst som utförs i
samband med detta. Kan vara att den fysiska produkten kombineras med
kreditgivning, montering, transport, installation, utbildning, underhåll,
reparation, försäkring, garanti o.s.v.
Sök på expowera:
eller sök mer information på webben:
|