Konsumentkreditlagens syfte är att sätta ett regelverk för vad som gäller
när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet säljer varor på
kredit till konsument. Lagen gäller också i de fall du som företagare
samarbetar med något kreditinstitut för att kunna erbjuda kredit eller
avbetalning på de produkter du säljer.
Observera att konsumentkreditlagen gäller om företaget står för eller
förmedlar krediten. Lagen gäller inte om kunden lånat pengar på annat
sätt (till exempel i bank) för att kunna köpa varan.
Du får, som näringsidkare, inte tillämpa sämre avtalsvillkor än de
som föreskrivs i konsumentkreditlagen. Det står dig givetvis fritt
att erbjuda bättre villkor om det finns anledning till det.
Begrepp
Det finns ett antal begrepp i konsumentkreditlagen som är viktiga att
känna till och som definieras i lagtexten.
- Kreditgivare: den som lämnar krediten eller övertar den
ursprungliga kreditgivarens fordran mot kredittagaren.
- Kredittagare: den som får en kredit av en någon.
- Kontantpris: det belopp varan eller tjänsten kostat om
kunden betalat kontant.
- Kreditbelopp: den del av kontantpriset som kunden lånar
eller får anstånd med.
- Kreditkostnad: Det sammanlagda beloppet av de räntor,
aviserings- kostnader, uppläggningskostnader och andra tillägg som
konsumenten skall betala för krediten.
- Effektiv ränta: kreditkostnaden angiven som en årlig ränta.
Summan av den ränta och de övriga kostnader som belastar årligen
belastar krediten, uttryckt som procent av det lånade beloppet.
- Kreditfordran: summan av kreditbeloppet och kreditkostnaden,
d v s det totala belopp som skall betalas.
Kreditköp
Med kreditköp menas att det säljande företaget lämnar anstånd med
hela eller delar av betalningen antingen. Detta kan vara antingen ett lån
från säljaren till konsumenten (jfr. fakturering) eller ett lån hos någon
kreditgivare som säljaren har samarbete med.
Ett avtal som innebär en uthyrning där kunden slutligen skall överta
varan, är även det att beteckna som ett kreditköp.
Lägg märke till att köp via kreditkort eller via ett lån direkt
mellan kunden och en kreditgivare (till exempel en bank) inte är att
betrakta som ett kreditköp.
Det säljande företaget kan inte, mot konsumenten, avtala sämre
villkor än vad som anges i konsumentkreditlagen.
I lagen sägs också att säljaren skall iaktta god
kreditgivningssed och på så sätt ta till vara konsumentens intresse
med tillämplig omsorg (§ 5).
Säljaren skall i sin annonsering, skyltning och annan marknadsföring,
enligt § 6, lämna information om den effektiva räntan för
krediten, kreditkostnaden och kontantpriset. Innan ett kreditavtal sluts
skall dessa uppgifter lämnas till konsumenten i skriftlig form.
Ett kreditavtal skall ingås skriftligen och skrivas under av
konsumenten, som skall få en kopia av avtalet.
I Konsumentverkets "Riktlinjer för tillämpning av
konsumentkreditlagen" sägs tydligt att kreditgivaren skall "försöka
medverka till att privatpersoner inte skuldsätter sig på ett sätt som
är alltför långtgående med beaktande av deras inkomster och övriga
ekonomiska förhållande". Detta innebär att kreditgivaren eller
hans ombud (säljaren), skall göra en kreditprövning på kunden om
krediten uppgår till minst 1.500 kronor.
Om det gäller små belopp (halvt basbelopp), och säljaren har
tillräcklig kännedom om köparen, kan säljföretaget själv göra
en bedömning av köparens betalningsförmåga.
I vissa fall, särskilt vid större krediter, kan det vara nödvändigt
att kontrollera hela hushållets ekonomi.
Det enklaste sättet för det säljande företaget är att i stället för
att göra en egen kreditprövning, köpa in tjänsten av ett av de många
företag som specialiserar sig på just kreditupplysningar.
Tänk på att vid till exempel skilsmässa eller dödsfall, då en av
makarna vill överta hela krediten, måste det göras en förnyad kreditprövning
för att säker- ställa att han eller hon klarar av att betala hela
krediten själv.
Att konsumenten är kreditvärdig enligt kreditprövningen betyder inte
att det säljande företaget måste bevilja krediten. Det hör till god
kreditgivningssed att konsumenten i ett sådant fall får reda på skälet
till att krediten inte beviljas.
Säkerhet
När det gäller större belopp skall kreditgivaren kräva någon form
av säkerhet för sin fordran. De vanligaste säkerheterna är:
- Borgen, konsumenten skaffar en eller flera borgensmän.
- Pantskrivning av lös egendom, konsumenten lämnar lös
egendom i pant för krediten.
- Inteckning i fast egendom, den vanligaste säkerheten vid
fastighetsköp.
Kontantinsats
En kontantinsats som motsvarar minst 20 % av varans kontantpris skall
tas ut, med följande undantag
- Försäljningen sker på kontokredit eller annan fortlöpande
kredit.
- Kreditkostnad utgår inte eller kredittiden understiger 45 dagar.
- Försäljningen avser byggnadsmaterial eller teknisk utrustning för
fast installation i fastighet, under förutsättning att kontantpriset
överstiger halva prisbasbeloppet.
- Om en inbytesvara lämnas av köparen, kan denna räknas som hela
eller del av kontantinsatsen (till exempel bilhandel).
§ 20 i konsumentkreditlagen säger att: "Konsumenten har rätt
att betala sin skuld till kreditgivaren före den avtalade förfallodagen"
Konsumenten skall betala ränta och andra avgifter för tiden fram till
den i förtid gjorda betalningen.
Kreditgivaren får inte kräva någon ersättning för att skulden betalts
i förtid. Om räntan för krediten är bunden för hela eller del av
avtalstiden och om kredit- givaren gjort förbehåll för det, har han rätt
att för den återstående avtalstiden kräva ränteskillnadsersättning
av kredittagaren.
Återtagande av varan
Kreditgivaren har under vissa förhållanden rätt att återta varan.
Bland annat skall ett förbehåll om rätt till återtagande finnas med i
kreditavtalet, kontantpriset är högre än en tiondel av prisbasbeloppet,
det skall finnas en fungerande andrahandsmarknad och köparen skall ha
misskött de avtalade betalningarna enligt följande citat från
konsumentkreditlagen § 21:
- Konsumenten är mer än en månad i dröjsmål med betalning av ett
belopp som överstiger 10 % av kreditfordringen.
- Konsumenten är mer än en månad i dröjsmål med betalning av ett
belopp som överstiger 5 % av kreditfordringen och dröjsmålet avser
två eller flera poster som förfallit vid olika tid
- punkter.
- Konsumenten är på annat sätt i väsentligt dröjsmål med
betalning.
- Säkerhet som ställts för krediten har avsevärt försämrats.
- Det står klart att konsumenten genom att avvika, skaffa undan
egendom
eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala sin skuld.
Hela
konsumentkreditlagen
(1992:830) hittar du hos Rixlex.
Om god kreditgivningssed är kan du läsa i Konsumentverkets" Riktlinjer
för tillämpning av konsumentkreditlagen" (KOVFS
2001:4).
Sök på expowera:
eller sök mer information på webben:
|